I storstadsdjungeln


Finfint ♥ Söta saker

Efter ett par veckor utan varken dator (inlämnad på service) eller mejl (missat att betala en lurig faktura som gått till en gammal e-postadress) är jag nu tillbaka på banan. Kameran har i alla fall funkat utmärkt hela tiden och det känns nästan som jag går bakom ryggen på den när jag nu planerar en ny investering ...

I går var jag hemma hos min vän T som bloggar på Söta saker för att producera ett julbaksreportage. Resultatet dyker upp i Dagen lagom till första advent. Recept och bilder kommer även att finnas på våra bloggar. Ett litet smakprov bjuder jag på redan nu.

Vintertidsfördriv

När solen inte behagat visa sig på tre dagar, när klockan är tillbakadragen och mörkret börjar krypa in under skinnet. Det är först då man ända in i själen förstår hur fantastisk den är, sommartiden.

För på Alvaret var det lätt att andas ...



... och norr om polcirkeln fördrev ljuset all oro.


Både kung och politiker

Det är inte varje dag man får chansen att träffa Nelson Mandelas barnbarn, så därför följde jag med reporter-Jacob och fotade i går. Läs intervjun med Mandla Mandela här.



Bonusbarn

I morgon åker jag äntligen ner till Skåne. Allra mest för att hälsa på min fina vän M som bor alldeles för långt bort, men det är så finurligt att med henne får man de här små liven på köpet – inte dumt alls. Bilden togs för ungefär ett år sedan när vi sågs sist. Förstå vad de måste ha vuxit sedan dess!



Eftersom det är ungefär lika enkelt att ta sig mellan städerna i Skåne som att ta sig mellan tunnelbanestationerna i Stockholm hoppas jag även hinna med att träffa L och E och deras lilla ögonsten. Oj vilken trevlig resa jag har framför mig!

Fin som en pralin

I lördags tävlade min älskade mamma i Kladdkaks-SM under Chokladmässan på Nordiska museet i Stockholm. Hon var en av sex finalister som fick baka sin bidragskaka på scenen inför stor publik och finsmakande jury. Tyvärr lyckades hon inte grädda hem förstapriset, det gjorde den här damen, men visst är hon tokigt söt där hon står och blandar smet samtidigt som hon blir intervjuad av Titti från Rix MorronZoo?! Jag gissar att mammas kaka med bland annat romdruckna körsbär och blåbär hade lite för "vuxen" smak för tre barnen som oannonserat dök upp i juryn, men kanske inte för er ... Håll ut så lovar jag att bjuda på receptet framöver!


Hot or not?



Håller ni med om att Nyqvists läppar är Kändissveriges hetaste?

När ingen ser ...

... är jag en tiger!

Skogens skatter

Tack för att ni finns mina små juveler!

En blomma och en blick

Skådespelaren och författaren Michael Nyqvist.

Micke

Förbi en reception som doftar äpple, tre trappor upp med hiss. Ett fast handslag. "Tja, Micke." Glimt i ögat. "Eller ska jag kanske säga Michael Nyqvist, Dramaaaten ..." Leende lek, ett litet skådespel. "Fota innan intervjun? Utomhus? Inga problem." Uppmärksamhet. "Hm, har inte du fotat mig förut? Nähä, okej tyckte jag kände igen." Koncentration. "Inte måste jag kolla in i kameran hela tiden va? Bra." Ner till vattnet. "Jag vågar inte stå för nära. Räcker det här? Oj, ska du klättra upp där. Ramla inte!" Sju minuter har gått. Tillbaka in för intervju. Reportern formulerar frågor. M svarar och berättar. Jag andas ut och lyssnar. Imponeras av ödmjukheten, den totala närvaron, tryggheten. Insikten och övertygelsen. "Allt vore oerhört tråkigare om det inte fanns en Gud. Världen skulle vara tonlös." Musik i mina öron.



Solens upp- och nedgång

I gryningen stiger solen ur sitt morgondopp i Salalah, Oman ...


... och när det börjar skymma bäddar den ner sig i den uppländska myllan vid mina föräldrars gård i Kallesta.


Svansjön

I går kväll bjöds det på en liten uppsättning i lägenheten.


Lycka ...

... kan vara att hitta ett paket på sitt skrivbord, innehållande en hett efterlängtad iPhone. Emanuel, som tryggt sitter placerad till vänster om mig här på jobbet, höll sig väldigt tyst och koncentrerad under gårdagen då han försökte förstå och lärde känna sin nya vän. Tystnaden bröts då och då av små hummanden och glada utrop som: Yeay, Spotify – i mobilen, fattaru?!


Skarp när det gäller

I dag har jag utfört ett minst sagt spännande fotouppdrag – med bara sju minuter till mitt förfogande. Sprudlande förväntan och sjuk prestationsångest på samma gång. Känslan av oslagbarhet ställd mot oron för att inte komma hem med en enda skarp bild. Lyckades i alla fall skärpa mig och hade dessutom riktigt roligt. Mannen jag fotade sa något om det här med prestation, att vi många gånger tycks tro att vi är det vi presterar och hur fel det kan bli. Han sa mycket annat bra också – och inte var han en man som hatar kvinnor heller ...


IKON

Jag har bilder med i senaste numret av IKON 1931.
Två personer med lite ovanliga yrken fick jag fotografera. Rebecka Heijel jobbar som kriminalvårdare på Hallanstalten och Marcus Nordin är dataspelsprogrammerare på Dice. Själv fick jag leka trollkarl och förvandla ett cykelgarage till fängelse ...



Rebecka var lite nervös inför fotograferingen, men det borde hon verkligen inte ha varit. Hjälp vilken cool men ändå mjuk tjej med galet mycket attityd i sitt utseende! Här är två bilder på Rebecka som inte fick plats i tidningen:


In the house with the blue door

Gissa vilken film jag fastnade framför i kväll ...

Ny bekantskap

H är inte längre bara min äldsta, bästa kompis. Hon är mamma till lilla E också. Lilla E föddes i juli, men hennes andranamn blev ändå Maj.


090910

Välkommen, välkommen hit. Vem du än är, var du än är.

Nyare inlägg
RSS 2.0